Vart ju ett par dagar sedan jag skrev i bloggen, men det har varit mycket runt omkring, Vet inte om det är en prövning i mitt liv eller om livet vill att jag ska knäckas.

I fredagskväll blev min pappa dålig, men blev bättre på kvällen, på lördagen så kom  min man till stallet, dit han aldrig kommer av förklarliga själ, men rätt som det var så stod han där i stallgången. Såg med en gång att något inte var som det skulle, då säger han att min pappa fått åka in till sjukhuset, då han varken kunde skriva sitt namn, eller hålla i en penna. Bad en annan hästägare göra i ordning min häst för att sedan åka hem,duscha o iväg till akuten. Där finner jag min mamma o pappa. Pappa får där 7 stycken frånvaroattacker, min älskade pappa vad orolig jag var.Hans blodtryck låg på 200/100 vilande o en puls på 45 slag/minut. Det visade sig att han hade så många TIA-attacker, vilket ändå var tur, för det ger ju inga bestående svagheter. Nu ligger han ändå på en strokeavdelning då trycket inte vill gå ned, lite men inte tillräckligt. Nu ligger det på 185/95. 

Nu bara jag undrar vad som kommer att hända förövrigt i mitt liv,vet inte om jag orkar så mycket mera. Har för tok förmycket runt omkring mig skola arbete o så detta. Undrar hur mycket mera jag skall behöva få ta innan jag springer in i väggen.

Kram

 

Zkrivaren

11 september 2008 10:40

Det är fem dagar, Linda. :-)

Jag lider med dig och din familj när du berättar i bloggen om alla svårigheter som framför allt du ställs inför, och din fråga är berättigad, för du är bara en människa.
Det är föga hjälp i en blogg, men mina tankar är hos dig, och jag hoppas att din far skall bli bättre snabbt och att du och familjen får det lugnare.

http://www.kbhs.se/bloggarkivet/zkrivaren.html

 

Christa

11 september 2008 21:00

Även jag har haft min dos av såna högar med onda ting som plötsligt faller över en.
På något konstigt sätt tar man sig igenom det även om det är attans så tungt.
Tänker på dig min vän.
Styrke kramar
Christa

http://hissen.blogg.se

 

gumsi123@hotmail.com

14 september 2008 20:27

Hoppas det är stabilt med din pappa. En olycka kommer sällan ensam heter det ju. Hoppas det blir lugnare för dig. Att springa in i väggen är inte kul tro mig jag har varit där... Det tog 4 år innan jag blev mig själv igen./Kramar Tussegumman

http://tussegumman.blogspot.com

 

Christa

15 september 2008 10:39

Hoppas pappsen mår bättre?
Blir orolig här när du blivt helt tyst.
Många kramar
Christa

http://hissen.blogg.se

 

Frump

15 september 2008 13:11

Hoppas din pappa blir bra snart.
Förstår om du känner att det blir för mycket...
Finner inga ord som lindrar din oro och sorg.
Önskar dig allt gott! Kram

http://frump.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja snart har det gått tre månader o än så fungerar allt bra. Julen gick jättebra, åt av det jag tyckte var gott, o i lagom portioner= härligt. Viktmässigt har jag gått ned 30 kg så jag är glad! Träningsmässigt har jag varit igång ett tag nu, kör styr...

Nu har det gått 6 v sedan jag opererades o jag äter nu vanlig mat. Det som har varit jobbigast för mig är att jag många gånger tror att jag äter för mycket, vilket jag inte kan dör då mår jag inte bra! Viktmässigt sett så vägde jag mig idag o vågen v...

Har nu gått över till mixad kost, jösses vad det smakade bra. Har ätit barnmat på burk nu sedan i tisdags och måste nu komma på bra mat som kan tillagas här hemma som fungerar bra. Äter till mellanmål knäckebröd med bredbart pålägg eller mosat ägg, j...

Snart gått en vecka sedan jag gjorde min gbp. Äter än så länge flytande kost, vilket går bra. PÅ tisdag får jag gå över till mixad kost, ska sitta gott med annat än flytande kost. Ömmar fortfarande lite över vissa ställen i buken, men inget som stör ...

Då var operationen gjord, den gjordes i måndags o igår  fick jag åka hem. Sovit gott i natt i min älskade säng. Det är lite jobbigt att få i sig allt vatten, men det måste gå lättare ju längre tiden går. Äter nu bara flytande kost men ack vad gott de...